Swedish

Tillståndsenheten Stockholms vapenhandläggning

IMG_1807

 

Om man skulle ha ett intresse i att gräva i hur man från polisens håll gärna vinklar eller undanhåller information till allmänheten kan man med fördel läsa på hur Tillståndsenheten i Stockholm tolkar förvaltningslagen. Där anser man nämligen att den lagstadgade “skyndsamma handläggningen” börjar först långt efter att licensansökan lämnats in. Alla ansökningar läggs i en stor hög från vilken varje handläggare hämtar ansökningar. Det kan ta några månader bara detta. Därefter gör handläggaren en bedömning; är ansökan komplett, kommer man att avslå ansökan? Om det tex. skulle vara ett halvautomatisk gevär avsett för målskytte läggs ansökningarna i en speciellt hög kallad “kommuniceringsfacket”. Detta gäller speciellt vapen som ser “läskiga” ut, exempelvis saknar träkolv, är svart eller har såna där skenor man sätter kikarsikte på.

Nu har handläggaren sållat ut de krångliga ansökningarna, registrerat sig som handläggare och från och med nu börjar man räkna att den “skyndsamma handläggningen” börjar, men bara för de lätthanterade ärendena. De som nu ligger i kommuniceringsfacket får inte handläggare på länge än. Denna hög handläggs av ett mindre antal handläggare som både handlägger “enkla” och “svåra” ärenden och de svåra tas i mån av tid.
En ansökan som solklart skall beviljas kan alltså ta ett antal månader, men handläggning räknas bara som några dagar och därmed väl inom lagens råmärken.

Kvar är de svåra ansökningarna, att dessa tar väldigt lång tid beror helt enkelt på att handläggaren måste utreda vapnets lämplighet, vilket i realiteten innebär att vederbörande googlar, söker i SKLs vapendatabas och försöker på mycket kreativa sätt komma på en orsak att ge avslag. Därefter skickas en “kommunicering om avslag” där man ger den sökande rätt att inkomma med ytterligare information. I realiteten kan ingenting den sökande skriver grundat på fakta eller genom att påvisa direkta fel i kommuniceringen påverka avslaget. Därefter väntar avslag samt överklagan till Förvaltningsrätten och därefter Kammarrätten vilket tar ett antal månader ytterligare.

Kontentan av detta är att en ansökan som på pappret väl faller inom lagens krav i realiteten innebär att både skytt och försäljare väntat i flera månader på beslut. I värsta fall, om man tvingas överklaga, innebär det dock att de inblandade fått vänta i ett år eller mer, trots att det finns åtskilliga kammarrättsdomar som i de flesta fall ger den sökande rätt mot Polisen.

Och vad kan göras? Sverige saknar konstitutionell domstol och handläggarna kommer enkelt undan ansvar trots uppenbara tjänstefel på både tjänstemanna- och chefsnivå. De JO-anmälningar som lämnats in ger ingen effekt utöver några mindre snälla ord till Polisen i det initiativärende som presenterades tidigare i år.
Polisen själva är dock ganska nöjda med sitt resultat enligt dagens utspel signerat Thorsell som återfinns nedan. Betänk dock hur polisen tolkar ordet handläggningstid när ni läser detta. Skulle man helt sonika jämföra ankomststämpelns datum med beslutsdatum skulle man få ett helt annat resultat än i rapporten nedan. Förutsatt att man inte “gjort fel” när man scannat in ansökan, för originaldokument kör man raskt i dokumentförstöraren. Och dessa så kallade “misstag” är så vanliga att man blir orolig att det är avsiktligt.